VART JAG TILLHÖR

Under denna vecka uppmärksammar vi hur mobbning och utanförskap påverkar människor. Dessa två ämnen är båda någonting jag själv har erfarenhet om samt tankar kring. Jag skulle kunna prata i timmar om mina åsikter men denna gång vill jag dela med mig om min resa av från utanförskap till en känsla av tillhörighet.

Jag har under perioder i mitt liv, och även i detta nu, haft en känsla av utanförskap och att inte riktigt passa in. Känslan av utanförskap är komplicerad. Man kan sitta i ett rum fyllt med människor, vara en del av diskussioner och helt utåt sett en del av sammanhanget, men ändå ha en känsla av att vara utanför. Konstigt? Jag vet. Vad jag har lärt mig är att känslan nog alltid är med lite i hörnet. Vi människor är till naturen sociala och att vilja vara med i gruppen är fullt normalt. Därmed är det helt logiskt att man i stunder kan sätta lite för mycket fokus på ens egna roll.

Bland det svåraste man kan göra är att ofiltrerat visa vem är, och hoppas att det tas emot positivt. Men genom att göra detta är det mycket lättare att hitta sina människor. Ibland har man otur och man tas emot negativt, som är en hemsk känsla som kan orsaka att man drar sig undan. Men det är värt risken. Det viktiga är att fortsätta våga. Jordens befolkning är omkring 8.3 miljarder, vad är chansen att det inte finns åtminstone en person som är som du? Var helt ärlig, vad är chansen?

Min resa att hitta känslan av tillhörighet har varit svår och under flera perioder (främst under de underbara hormonfyllda tonårs-åren) har jag känt att jag aldrig kommer hitta de människor som får mig känna mig förstådd och sedd. Orsaken till detta är flera, men som de flesta problem har det grund i vad min omgivning har övertygat mig om. Samhällen har en dålig vana att skapa en modell som man ska försöka fylla för att få vara en del av gruppen och känna sig “normal”. Jag växte upp i en liten stad där alla känner alla och att stå ut var väldigt lätt, och kanske inte alltid uppskattat. Åtminstone upplevde jag att min personlighet och intressen aldrig riktigt passade in med de omkring mig. Men jag satte ändå både tid och energi för att se ut och bete sig som alla andra. Kan erkänna att jag inte lyckades så bra med det och det finns en stor chans att gamla klasskamrater ser tillbaka och minns mig som hon som var lite udda eller konstig, vilket jag idag inte har några problem med.

Att vara konstig, och lite för mycket för vissa, är en del av vem jag är och en ganska väsentlig sådan. Med åren har jag hittat mina människor genom att våga stå ut och sluta skämmas över hurdan jag är. I stället för att fokusera på att vara som alla andra försöker jag vara en bra person, vilket ger mig mycket mera i livet än att sätta energi att godkännas av andra. Det kommer finnas situationer när man känner sig utanför och oförstådd men man ska aldrig sluta våga. Du är fin som du är och du kommer hitta de personerna som ser och accepterar dig.

Om jag skulle ge ett tips om hur man kan hantera av känslan av utanförskap är att våga vara sårbar. Våga vara den som sticker ut. Våga vara den mest autentiska versionen av dig själv som du kan vara. Du kommer hitta din grupp.

Lina Kronström

Styrelsemedlem, Socialpolitik