Det är dags att fira – Vappen är här!

Det är dags att börja fira, Vappen är här! I år firar Vappen på Vårdberget 100 år. Detta har gjort att vapphistoria blivit ett intressant ämne för mig. För 100 år sedan bestämde sig studenter för att flytta sitt valborgsfirande från Kuppisparken till Vårdberget, innan hade man endast gått upp till Vårdberget i gryningen till den första maj för att dansa ringdanser. Det man inte visste då var hur denna förändring skulle göra att vappfirandets tradition skulle hålla i sig i 100 år. För också år 1925 firade man Vappen på Vårdberget med sång, tal och mösspåläggning.

Genom årens lopp har det funnits olika variationer av vappfirandet, men en stark stomme av Vårdberget, tal och körsång har alltid varit central. Fastän de största traditionerna sett rätt så lika ut i flera års tid, så ser man att det funnits, och fortfarande finns, rum för förändring, utveckling och, viktigast av allt, rum för nutiden i det hundraåriga firandet.

Oberoende hur vappfirandet sett ut genom åren finns det en gemensam nämnare: man har firat tillsammans, haft en gemenskap och sett det roliga i livet. Det är också det jag önskar vi kan ta med oss i år, oberoende om du firar Vappen på Vårdberget, i Vasa eller på någon helt annan plats.

Traditionen förs vidare med tiden och det är ni som gör vappen. Tack för att ni är med och firar med oss och samtidigt låter traditionen leva vidare!

Melina Lindholm
Åbo Akademis Studentkår

Rekordmånga nomineringar till Ros istället för ris – språklärare lyfts särskilt fram

Åbo Akademis Studentkår har i år tagit emot 131 nomineringar till det traditionsenliga utdelandet av Ros i stället för ris-diplomer. Den stora mängden nomineringar speglar det starka engagemang, den tid och den energi som många inom Åbo Akademis personal lägger på sin undervisning, vilket studerandena tydligt velat uppmärksamma.

En särskilt stor andel av årets nomineringar har gått till universitetets språklärare – en grupp som utmärker sig genom sin förmåga att förvandla annars krävande ämnen till något studerandena ser fram emot. I motiveringarna betonas hur dessa lärare inte bara är pedagogiskt skickliga, utan också hur de genom sin värme, förståelse och närvaro skapar glädje i lärandet. Deras sätt att bemöta varje studerande med respekt och tålamod lyfts som en avgörande faktor till varför just de har nominerats.

Studerandena har haft möjlighet att skicka in nomineringar tillsammans med motiveringar, som ÅAS styrelse noggrant tagit del av inför valet av årets mottagare. Återkommande teman i nomineringarna har varit lärarnas lyhördhet, flexibilitet och deras förståelse för studerandes olika behov, både akademiska och personliga. Förmågan att skapa en trygg, stöttande och inkluderande studiemiljö har varit avgörande i många av de rosor som nu delas ut.

ÅAS har i år valt att dela ut 15 rosor som ett erkännande av den värdefulla insats dessa personer gör för studerandena. Detta är det 30:e året i rad som studentkåren delar ut rosor till personal vid Åbo Akademi.

Från vänster till höger: Melina Lindholm, Svea Välimäki, Malin Johansson, Niko Sandberg, Katarina Ohls-Ahlskog, Emilia Melén, Sofie Lehtovaara.

I år tilldelas följande personer en ros:

Åbo:

Malin Johansson, Universitetslärare i tyska
Marjaana Laaksonen, Universitetslärare i spanska
Katarina Ohls-Ahlskog, Universitetslärare i franska
Harriet Klåvus, Chef för internationell samverkan
Pia Roos-Mattjus, Äldre universitetslektor i molekylärbiologi
Martin Gustafsson, Professor i filosofi
Lotta Collin, Äldre universitetslektor i svenska
Jenny Isaksson, Universitetslektor i biokemi
Albert Weckman, Doktorand

Vasa:

Alex Mäkiharju, Universitetslärare i pedagogik
Katie Fagerström, Internationell koordinator
Jonas Sandberg, Studierådgivare
Christel Björkstrand, Lektor i engelska

Övriga:

Mary Henriksson, Personal på Kårkafé Asa – för idén till Ramen Bowl

Frågor kan riktas till:
Emilia Melén
Styrelseordförande | Chair of the Board
Åbo Akademis Studentkår | The Student Union of Åbo Akademi University
+358 50 401 3524
so@studentkaren.fi

Söndagen den 13 april är det dags för val, och inte bara ett val, utan två!

Kommunalvalet och välfärdsområdesvalet hålls i år på samma dag, vilket innebär att du har möjlighet att påverka två viktiga delar av din studiestad samtidigt. Detta kan förstås också kännas förvirrande, och jag har därför sammanfattat de två olika valen nedan.

Kommunalvalet

Kommunalvalet handlar om din närmiljö. Då vi röstar väljer vi in ledamöter till kommunfullmäktige, som styr kommunens verksamhet och ekonomi. Det är de som beslutar allt från skolor och bibliotek till kollektivtrafik, vägar och idrottsplatser. Om du bryr dig om hur din stad fungerar och utvecklas så är det här din chans att påverka!

Välfärdsområdesvalet

Välfärdsområdesvalet kan kännas lite mer abstrakt, men det är minst lika viktigt. Här väljer vi in ledamöter till välfärdsområdesfullmäktige, som fattar beslut om bland annat vårdcentraler, sjukhus, äldreomsorg och brandkår, det vill säga viktiga tjänster som berör oss alla.

Hur vet man vem man ska rösta på?

Det kan kännas svårt att välja en kandidat, men det finns bra hjälpmedel! Jag rekommenderar bland annat YLE:s valkompass. Genom att fylla i den kan du enkelt ta reda på vilka kandidater som har liknande åsikter som du. Det är snabbt, smidigt och ger dig en bra överblick över vad olika kandidater står för.

Utöver det kommer vi på ÅAS ordna en valpanel vid Åbo Svenska Teater den 25 mars. Om du deltar i den kommer du få lyssna på vad några av kandidaterna här i Åbo har att säga om frågor som är särskilt viktiga för oss studerande. Det är en möjlighet att med låg tröskel få mer insikt i valet och ställa frågor direkt till kandidaterna!

Om du inte kan rösta på valdagen den 13 april, kan du i stället förhandsrösta mellan den 2 och 8 april i Finland, eller mellan den 2 och 5 april om du befinner dig utomlands. Läs mer om var du ska rösta, samt var du har rösträtt här.

Din röst gör Åbos framtid

Åbo är en studiestad full av liv, idéer och framtidens beslutsfattare, det vill säga vi studerande! Boende, kollektivtrafik, hälsovård och studiemiljöer är bara några av de frågor som påverkas av valen. Genom att rösta ser vi till att studerandes behov syns och hörs i beslutsfattandet. Ta reda på vilka kandidater som representerar dina värderingar och se till att just din röst blir hörd!

Jennifer Lindgren
Styrelsemedlem med ansvar för Socialpolitik
Åbo Akademis Studentkår

ÅAS söker två personer för att komplettera styrelsen 2025. De två personerna vi söker kommer fungera som styrelsemedlemmar i Vasa. De nya styrelsemedlemmarna väljs av fullmäktige.

Har du funderat på hur du kan jobba för en bättre studievardag? Skulle du vilja organisera evenemang, skapa nya studenttraditioner och upprätthålla gamla? Vill du påverka hur undervisningen ska se ut i framtiden, både inom Åbo Akademi och nationellt? Har du grafiskt öga och är intresserad av att skapa innehåll till sociala medier? Eller kanske du vill vara med och skapa kontakter till närings- och arbetsliv? Men framför allt, vill du ha ett extremt roligt och lärorikt år?

Då är kårstyrelsen definitivt något för dig! Vi söker två personer till Vasa för att komplettera styrelsen 2025. Uppdraget ger ett månatligt arvode på 650 € för styrelsemedlemmar. Styrelsen förväntas kunna jobba under kontorstid och ibland delta i kvälls- och veckoslutsevenemang. Styrelsen jobbar i tätt samarbete med ÅAS personal.

Observera att ÅAS använder svenska som arbetsspråk. Du som söker bör ha goda kunskaper i svenska och övriga språkkunskaper ses som en merit.

Gör något nytt och annorlunda – sök till ÅAS styrelse 2025!

Följande poster och ansvarsområden finns:

Intressebevakning

Studierelaterade ärenden inom Åbo Akademi (ÅA) Vasa (Intressebevakning gällande studier, campusutveckling, Studentrepresentanter)
Lokala socialpolitiska ärenden (Studerandes ekonomi i Vasa, Välmående hos studerande i Vasa, Studenternas Hälsovårdsstiftelse (SHVS))

Kommunikation

Kommunikation (Koordinera styrelsens kommunikation)
Företagsamarbete (Samarbetsavtal och samarbeten utanför avtal)
Stadsrelationer (Kontakt till Vasa stad, Samarbete med andra student- och studerandekårer i Vasa)

Studentkultur Vasa

Utveckling och tryggande av studieliv (Utbildningar för studerande och föreningar, Projektmedel)
Evenemang Vasa
Specialföreningar (Specialföreningsmedel)
Inkludering (Tryggare rum principer, Handlingsplan för tryggare studiekultur, Riktlinjer för kontaktpersoner)

Styrelsen delar upp de olika ansvarsområdena internt.

Observera att styrelsen 2025 har sitt konstituerande möte ännu under 2024 och delar upp posterna internt. De ansvarsområden som finns för de två styrelsemedlemmarna vi söker beror därför på vad som besluts under styrelsemötet.

Information för den som kandiderar

Skicka in en fritt formulerad intresseanmälan per mejl till styrelseordförande Jonne Kunnas (so@studentkaren.fi). Din ansökan bör ha kommit in senast 19.12 kl. 14.00.

Din intresseanmälan bör med fördel innehålla:

Namn
Bild
Kort beskrivning av dig själv
Varför du ställer upp
Vilket/ vilka ansvarsområden du är intresserad av

Hur går styrelsevalet till?

Fullmäktige väljer personer för att komplettera styrelsen 2025.

Ifall vi får in fler än två ansökningar ordnas aftonskola för kandidaterna, mer information ges i det fallet åt kandidaterna.

Styrelsekandidaterna får svara på sex frågor, fyra av dem finns på vår hemsida och två blir överraskningsfrågor.

Frågor? Kontakta oss

Vi svarar gärna på frågor och vi hoppas på att se just din ansökan i våra inkorgar! Det är också fritt fram att hälsa på vårt kansli i Havtornen och Kåren.

Ärade studerande, ärade publik.

Vi är samlade här kring gravarna för att minnas dem som stred för Finlands självständighet och demokrati. För att minnas dem som stupat har vi som tradition att tillsammans gå med fanor och facklor till hjältegravarna.

Traditionen där studerande går i fantåg härstammar från den svenska studentkulturen på tidigt 1800-tal. Föreningar ville då representera sig med fantåg för skojs skull. Detta utvecklade sig med årens lopp till att fantåg blev en etablerad del av studenttraditioner, universitetets ceremonier och självständighetsdagen.

Fackeltågen skapades efter andra världskriget i Finland. I Helsingfors har fackeltåg ordnats sedan 1951 och här i Åbo sedan 1957. Syftet har alltid varit att minnas dem som stupat i kriget; speciellt de studerande och vänner som gick till fronten. Under vinterkriget och fortsättningskriget stupade totalt 53 kåreniter.

Minnesstunder spelar en viktig roll i att minnas dem som varit nära oss och som bidragit till vårt samhälle. År efter år bjuds veteranerna till presidentens slott för att dela med sig av sina historier från fronten och tiden efter. Antalet deltagande veteraner minskar år efter år, och snart är detta en del av historien. Hur ska vi komma ihåg händelserna i framtiden då ingen berättar om dem? Varken vi, våra vänner eller föräldrar kan återberätta dessa historier som veteranerna. Vi kan inte måla upp en bild av det som egentligen hänt och vad krig egentligen innebär.

Även om vi i framtiden inte hör historierna direkt från dem som levt under kriget, har vi ett ansvar att försöka förstå oss på allt det hemska som krig innebär. Otaliga liv offrades för att behålla vår självstyrande makt i landet. Vårt land styrs av en folkvald riksdag. Även den kultur vi lever i bygger på demokrati som idé. Varje förening, sportklubb och lokala organisationer går till val för att välja den som bestämmer. Vi får inte bara bestämma om vem som styr vårt land, vi får också bestämma vem som styr stora delar av vår vardag. Då vi bestämmer tillsammans, har vi ett ansvar att utveckla vårt samhälle så att det gynnar oss alla.

En av flera faktorer som leder till krig, är ett splittrat samhälle. Dagens samhälle blir alltmer polariserat, grupper sätts emot varandra. Vi anser att vi är bättre än den bredvid oss, eller att den andra är skyldig till något dåligt i vårt eget liv. Men detta går att förhindra! För att inkludera andra och minska polariseringen måste vi lyssna på varandra och ta i beaktande andra tankar än våra egna. Vi behöver också uttrycka vår egen åsikt för att den ska tas i beaktande. Så här bygger vi vidare på det demokratiska system vi har och säkerställer att vårt samhälle gynnar oss.

Vi vill bära vidare det arv vi fått av dem som stupat i kriget. Traditioner knyter ihop vårt moderna samhälle till vår historia. Vi ska inte vara rädda att utveckla traditionerna, för allting var inte bättre förr. Vi ska inte heller glömma bort det som hänt innan oss. Jag uppmuntrar att vi alla följer med det som händer nu i vårt samhälle och i världen runt oss.

Med hjälp av våra åsikter och våra insatser till samhället upprätthåller vi fred och ökar jämlikheten. Detta gör att vi kan leva våra liv på ett sätt som var och en önskar.

Med denna uppmaning vill jag önska er en fin självständighetsdag!

SO Jonne Kunnas

Ärade närvarande, studerande och kära vänner.

Det har gått 107 år sedan Finland blev självständigt, och med veteranernas åldrande är det viktigt att minnas deras arv. Vi får inte glömma vår historia eller de uppoffringar som våra krigsveteraner har gjort för vårt land. Veteranerna, som både kämpade för Finlands självständighet samt var med och byggde upp vår nation efter kriget. Vi får inte heller glömma Lottorna, som hade en ytterst betydelsefull roll under kriget och som med sitt arbete bidrog till landets försvar. Låt oss inte glömma!

Vid den nationella veteranfesten i Vasa i våras var temat att bevara veteranernas arv. President Alexander Stubb sade i sitt tal att “Finlands nuvarande välfärd inte skulle vara möjlig utan veteranernas ovärderliga uppoffringar”. Flera generationer, inklusive min egen, har fått födas, växa upp och leva i ett självständigt Finland och har sluppit uppleva krigets fasor. Kanske är det därför lätt att ibland ta självständigheten för given.

För mig betyder självständighet frihet och trygghet. Jag är stolt och oerhört tacksam över att jag har fått växa upp i ett självständigt Finland. Den finska naturen med sina skogar och sjöar, finskheten och bastun – allt detta är jag tacksam för. Jag är också tacksam över att få stå här framför er och tala om Finland, och jag är tacksam att ni har kommit hit för att tillsammans fira Finlands självständighet.

När jag tänkte på självständighet och dess historia kände jag att det var viktigt att samtala med någon som har upplevt kriget och tiden före självständigheten. Jag satt en lång stund med min nittiofemåriga fammo och lyssnade på hennes berättelse.

När vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen slutade i fred den 13 mars 1940 behöll Finland sin självständighet, men villkoren var hårda. Den unga, självständiga nationen tvingades avstå från mer än 10 procent av sitt territorium, och från de områden som överläts, evakuerades nästan en halv miljon människor. Min fammo Elma Nousiainen, var en av dem.

Hon var då sju år gammal och gick i folkskolan i sin hemstad Wärtsilä i Karelen. Nyheten om freden innebar inte bara lättnad, utan också en stor, plötslig förändring i min fammos och hennes familjs liv.

Trots sin höga ålder minns min fammo den dagen tydligt ännu idag.

Hon beskriver hur solen sken klart på himlen, och efter flera frostiga nätter var snön hård och bärande. Hon beskriver fredens inträde som otrolig och nästan overklig. De ständiga flyglarmens sirener hade hållit min fammo och hennes familj på helspänn, och därför kändes tystnaden som freden förde med sig nästan för stillsam. Tystnaden och avsaknaden av artilleri förvånade familjen, och de skyndade sig in för att sätta på radion, där de hörde nyheten om fredsdeklarationen.

Kort därefter knackade soldater på dörren och meddelade att gränsen skulle stängas och att evakueringen skulle börja inom några timmar. Till och med den bulldeg som min fammos mamma hade gjort samma morgon blev kvar på köksbordet. Min fammo och hennes familj var tvungna att lämna sitt hem och sina ägodelar i all hast och ta sig till tågstationen, där de fick veta att resan skulle gå västerut, till Österbotten ända till Vasa.

Den första tiden i Vasa hade sina svårigheter. Min fammo kände ingen, och i skolan kallade pojkarna henne för ”ryss”, men så småningom vande sig familjen Nousiainen vid sitt nya liv här i Vasa. Vasa blev ett nytt livstidslångt hem, men min fammo har aldrig glömt sitt hem i Karelen och sina karelska rötter.

När jag frågade fammo vad självständighet betyder för henne svarade hon kort: frihet och rätten till självbestämmande.

Avslutningsvis vill jag ännu en gång hedra och tacka krigsveteranerna och Lottorna för deras ovärderliga insatser för vårt land. Ert arv är en ständig påminnelse för oss om vikten av att värna om vårt land och den frihet ni säkrade för oss alla.

Tack för att mitt hemland är ett fritt Finland.
Ett hemland där du, jag och alla vi får bo tryggt och fritt. Låt oss tillsammans minnas och hedra vår historia. Så låt oss inte glömma!

Styrelsemedlem Sini Eriksson