Emilia Melén, ÅAS styrelsekandidat till FSF, presenterar sig

FSF, Finlands studentkårers förbund, är samarbetsorganisationen för Finlands studentkårer och arbetar med intressebevakning på nationell nivå för studerandes bästa. Varje år väljer studentkårerna tillsammans en ny styrelse för FSF under ett förbundsmöte i november.

För några veckor sedan höll alla kandidater under FSF:s höstseminarium ett presentationstal om varför just de ställer upp till styrelsen. ÅAS kandidat Emilia Melén höll sitt tal på tre språk (svenska, engelska och finska) så att alla kunde förstå åtminstone en bit av det. I detta inlägg får du ta del av talet i sin helhet på svenska.

Emilia Melén

Hej alla!

Jag heter Emilia, är 25 år, hemma från Borgå och studerar samhällsvetenskaper vid Åbo Akademi. Under mina studier har jag varit aktiv i flera olika specialföreningar, vilket ledde mig vidare till studentkåren. Och faktiskt började det ganska slumpmässigt. Det råkade sig så att en person från det årets styrelse ville rekrytera min vän till studentkåren. Hen lyckades inte, men jag sökte istället… <3

År 2024 ansvarade jag för studentkultur i kårstyrelsen, men märkte ganska snabbt hur mycket jag fortsatte brinna för att driva frågor om konkret förbättring i studerandes vardag, intressebevakning. Året därpå fick jag förtroendet att vara styrelseordförande. Det var tufft. Jag grät mycket, skrattade mycket och köpte en hel del sweet treats tillsammans med mina styrelsemedlemmar.

Men framför allt lärde jag mig hur studerande tillsammans faktiskt kan skapa förändring.

År 2025 genomfördes en stor organisationsreform vid Åbo Akademi. På ett av mina första möten med universitetsledningen fick vi höra att fakulteterna skulle gå från fyra till två. Som ordförande frågade jag: ”Hur ska det här kommuniceras till studerandena?”

Det blev tyst. Svaret från ledningen var att det inte skulle kommuniceras till studerande. De följande dagarna arbetade vi intensivt tillsammans med styrelsen. Vi skrev ett uttalande med en viktig sanning: Studerande har rätt att veta vad som händer vid deras universitet. Utan studerande finns inget universitet.

Bristande kommunikation skapade oro bland studerande. Därför ringde vi vår rektor och ordnade ett diskussionstillfälle där studerande fick ställa sina frågor direkt till universitets-ledningen och göra sina röster hörda. Dessa diskussionstillfällen har sedan fortsatt.

Det är den erfarenheten jag vill ta med mig till FSF, att göra studerandes röster hörda. Jag har lärt mig att intressebevakning bygger på god kommunikation. Vi som arbetar med intressebevakning måste våga lyfta studerandes röster speciellt i de rum där studerande själva inte är på plats.

Studerande har rätt att höras. Och utan studerande finns inget framtida Finland.

Och jag kommer att göra det helhjärtat.

Tack!